Om sin morfar, Erik Gustav Blomkvist, skriver Gertrud Lagerberg i ett email:

Min morfar, 120 kg tung i sin krafts dagar(möjl. 60-årsfoto), kom från Långbanshyttan utanför Filipstad i Värmland. Han ville aldrig tala om sin familj, så det vi fått veta kommer från andra. Jag har dessutom släktforskat för att få veta, om det vi hört var sant, och det var det.

Hans far var gruvarbetare och familjen var obeskrivligt fattig En syster tog sig till Amerika, skrev ett brev och erbjöd sig att betala resan dit för morfar. När han svarade och berättade om sin omvändelse, hörde han aldrig ett ljud från henne mer.

Han skickades till Hunnebostrand men tvingades byta namn , när han kom dit. Han hette då Fisk och att komma till skärgårdsmissionen med det namnet gick inte för sig.

Hur han träffade mormor vet jag faktiskt inte. Men det var väl i församlingen, antar jag. Hon var en välbeställd hemmansägardotter. Hon hade många syskon. Men alla dog i tidig ålder utom en, hennes syster Olivia, som gifte sig Widell och flyttade till  Mölndal.
Hursomhelst så ärvde mormor, alt. köpte, ett bryggeri som morfar skötte.  Där hade han en kompanjon, som lurade av honom vartenda öre, så när de kom till Rossö, var de fattiga som kyrkråttor. Det gjorde mormor bitter för livet, tror jag. Men morfar hade ju inte ägt ett öre i sitt liv förut , var som ett stort barn och trodde alla om gott, så det är klart att det var lätt att lura honom.

På Rossö bodde dom först i Bockemyren (Hans Lantz hus) De blev grannar med Evy och Viktor. Mormor fick en vän för livet i Evy. När dom flyttade från ön, erbjöds pappa att köpa deras fastighet till ett mkt fördelaktigt pris. Viktor ville, att det skulle gå till ngn med anknytning till Rossö. Pappa frågade sin unga fru, om hon ville ha det. O, nej. Det var alldeles för stort och mkt roligare att bo hemma hos far och mor. Ja, så blev det då Sievers, som köpte det, och resten är s.a.s. historia.

1940 fick mormor hjärnblödning och dog knall och fall. Det fick även morfar en vecka därpå och hamnade på långvården i Strömstad. Men där fick han, som då var ganska klar i huvudet, så småningom grannar, som var fullständigt borta, och vi förstod, att så kunde han ju inte ha det.

Sen kom flytten till Kasen. Vad som hade hänt i det huset före deras tid vet jag inte. Men det var "befolkat" av onda andar, som trakasserade framför allt mormor, och det hände kusliga saker där. Därför sändes en pastor Länsberg (släkt med Olle Länsberg, en inte riktigt lika gudfruktig författare, som bl.a. gjorde skandalsucce´ med " Käre John"; Det var inte så svårt att göra skandal på den tiden). Den andre tror jag hette Viberg. Hursomhelst höll dom på och bad en hel natt- och vips var de onda andarna och förbannelsen borta. Fast ibland undrar jag.....

Samtidigt skulle Lilian och Herold  gifta sig, och var skulle de bo?

Anna fann lösningen. Hon erbjöd sig att överlåta Hugos föräldrahem till dem. Själv skulle hon ta hem morfar, om hon fick överta affären, som då var på fallrepet. Harald skötte den men vågade inte ta hem nya varor. Malisen sa, att det enda man kunde köpa hos Blomkvists var Läkerol och Frasses. Alltså försvann kunderna.

För att klara uppehället började de så smått med en liten butik i "llillekammarn" t.h. om verandan. Den växte, så att de kunde bygga affären och så småningom ett vidhängande förråd. Morfar lät fattiga fiskarhustrur handla på kredit, för att han tyckte synd om dem. När de grät och bad om ny kredit, lät han dem få det, fast han naturligtvis visste, att de aldrig skulle kunna betala. När Lennart gick igenom papper på loftet vid renoveringen av huset, hittade han ett papper från någon myndighet, som beskrev morfar som "ekonomiskt oansvarig". Det var han nog också.

Anna fick affären att blomstra. Men tyvärr gick hon till motsatt överdrift.Hade en kund frågat efter en vara, så tog man hem den, i stort sett hur exklusiv den än var. Alltså blev ekonomin inte bättre under hennes tid.