 |
 |
 |
| Den här sidan är tillägnad Stanley och Karl-Axel Larsson |
| Ingrid Palmroth följde med Ragnar Larsson och hans söner Stanley och Karl-Axel på deras fiskebåt Vivan en sommardag i början av femtiotalet. Hon led svårt av sjösjuka enl. hennes systers utsago, men övervann symptomen tillräcklig för att ta de här korten. |
| Trålen är på väg in över relingen, den sista biten fick tas in med handkraft, nog så kämpigt. Sjögången var en hjälp; man passade på att hala in en bit när båten krängde ner på sidan där trålen togs in, därefter snabbt spjärna fast trålen mellan relingen och knäet medan båten krängde över åt andra hållet och på så sätt "hissa" upp ytterligare en bit. Knäna tog stryk ibland. |
| Karl-Axel har just öppnat "påsen", sista delen av trålen som bildade en säck där räkor och fisk - och ibland maneter- samlades och innehållet töms i en temporär binge på däcket för gallring och rensning. |
| Stanley i aktion med räksållet för att skilja ut de större räkorna som kokades direkt i kokaren till höger om Stanley. "Rå-räkorna", de mindre exemplaren isades ner och såldes till konservfabrikerna i Strömstad. |
 |
| Slutligen fotografen, själv fotograferad på fördäcket på Vivan, överlycklig att vara på väg hem, kan man förmoda. Men hur blir man sjösjuk när havet ligger slätt som ett nybonat golv?? Enligt hennes systers berättelse var allt ok till hon kände matoset från nystekt makrill, hon blev så sjuk att Ragnar föranleddes undra om hon väntade tvillingar... Hoppas det är ok att berätta det här, Ingrid... |