| En välbekant vy för alla Rossöbor. En del av sundet, med Rundö i bakgrunden, inramat av John och Leontine Isakssons hus å ena sidan och Direktör Sam Anderssons ägor på andra sidan. Vägen lite under mitten på bilden leder till hamnen. Vägen i förgrunden leder till Höjden, där mitt barndomshem låg. Den vita skylten visar vägen till "Höjdens Pensionat". När Ivar Andersson kom knegande utför backen med spaden i ena näven och skylten över axeln visste vi säkert att sommaren var här. |
 |
| Vägskälet mitt för "Leontines hus" var mycket farligt, en bergsknalle till vänster utanför bild skymde all sikt. Som barn hade vi för vana att "ta" svängen på cykel i högsta möjliga fart. Oräkneliga är de tanter som vi skrämde halvt från vetter när vi med knapp nöd undvek att köra på dem där de kom kånkande på bärkassar från "Adamssons Speceriaffär" i hamnen. Det fanns inte så många bilar att bekymra sig om och de flesta kände till det riskabla vägskälet. Min moster kan dock fortfarande berätta hur hon rammade den motorcykelburne fiskhandlaren och spred torsk och makrill i landsvägsgruset.Själv kom hon undan med skrubbsår och lite blåmärken. Grönskan i förgrunden bestog mestadels av slånbärsnår och frodiga brännässlor, mycket smärtsamt att köra omkull i dem. Vägskälet hade en så snäv vinkel att alla bilar, som skulle köra till eller från "Höjden", fick köra ner till hamnen och vända. |
| Mycket lite har förändrats i det här motivet sedan det togs, vet inte riktigt när. Min morfar drev en liten firma,"Gottköpslagret", hette den visst. Bland mycket annat sålde han lite vykort som han tagit själv, det här är ett av dem. Jag själv lagt in namnen på husens ägare som jag minns dem. Killingholmen verkar orörd på den här bilden, kan vara fotots fel. Vägen till Garvik som numera går mellan Samuels och Gerdas hus gick på den här tiden bakom Gerdas hus. Jag vet inte om vägen till Höjden och Garvik bara "hände", i vilket fall som helst skar den rakt genom gårdsplanen i mitt barndomshem. Ingen direkt olägenhet förrän industrisemestrarna kom till på femtiotalet och Garvik blev Rossös första campingplats. Vi barn hade dock gratis underhållning när vi satt på vår balkong och i stum beundran lyssnade till konversationerna mellan celebriteterna på väg till Höjdens Pensionat. I ljusa linnekostymer resp. finklänning, stråhattar som skydd mot den starka solen, parasoller, spatserkäppar, kritade tygskor o.s.v. Samt doft av ädel cigarr emellanåt. Det fanns väl någon uppkomling som bröt konvenansen och färdades till pensionatet i bil också. |
 |
| En ung dam som är anonym, åtminstone tills jag hör motsatsen, har tagit en nödvändig och befriande paus ovanför backkrönet på vägen som leder till Höjdens pensionat. Huset som skymtar till vänster var pensionat redan innan Ivar Andersson startade sitt pensionat, ett stenkast längre väster ut, åt Garvikshållet till. Mitt barndomshem låg alldeles intill, bakom fotografen. Dungen till vänster i bild kallades pretentiöst för "småskogen". Granarna var uppväxta, höga träd när jag växte upp, bilden är tagen på trettiotalet. |
| Fotot tillhör Gertrud Lagerberg |
 |