 |
| Olle Karlsson, poststationsföreståndare tills tidigt femtiotal, tror jag. Lite småelaka anektdoter minns jag att jag hörde. Innan vi fick snöstolpar att märka ut var vägen gick, under snöiga perioder, satte vägförvaltningen ut enruskor (enbuskar) längs dikeskanterna på vår landsväg. Vägbelysning existerade inte och det var verkligen mörkt när man var ute och gick vintertid. Elaka tungor ville påstå att snälle Olle Karlsson artigt hälsade på dessa enruskor, tagande miste på dem och rossöbor. Poststationen övertogs av och flyttades till Ellen och Svante Holström i grannhuset, innan den togs över av min morbror Boy i början av sextiotalet. Han hade hand om poststationen tills den upphörde någon gång under sent sextiotal. |
 |
| Jag får äta upp vad jag skrivit ibland.. Gertrud Lagerberg skrev följande med anledning av min beskrivning av Olle Karlsson: "En sak måste jag korrigera direkt, om du ursäktar. Olle Karlsson gick inte omkring och hälsade på enbuskarna. Däremot var han en hängiven botanist. Lars Carlbark, örebroare som jag själv, och jag fick hjälp med att samla växter till våra herbarier av honom. För mig var det en ovärderlig hjälp och Lars var också i stort behov av vägledning, om jag inte minns galet. Den gode mannen levde på svältgränsen för att ha råd att med jämna mellanrum göra långresor utomlands, och han var mycket berest." Fotot här intill torde vara taget nästan tjugo år tidigare än ovanstående. |